HR vid ett vägskäl – från regelefterlevnad till relation
29.05.26
Detta är en sammanfattning från panelsamtalet “HR vid ett vägskäl” som hölls under vårt event Framtidens HR 2026. I samtalet deltog Erik Lignell (CHRO, Kivra), Siri Wikander (Chief Strategy Officer, Beyond Talking) och Tommie Cau (Senior Advisor, Cau & Co).
Transparenskrav, ett AI-språng utan motstycke och en tilltagande talangbrist sätter allt större press på organisationer. Under Framtidens HR’s första panelsamtal samlades tre röster med djup erfarenhet av HR, ledarskap och organisationsutveckling för att svara på en central fråga: hur tar HR klivet från reaktiv regelefterlevnad till strategisk partner som verkligen gör skillnad?
Var befinner sig HR just nu?
Siri Wikander inledde med ett historiskt perspektiv: HR som profession har funnits sedan vi började anställa människor, men det var på 70-talet, med nya lagar och formaliserade strukturer, som det verkligen blev ett eget yrke. Sedan dess har resan gått från administration mot något mer strategiskt.
– HR rör sig från att skicka mail till att vara ute i verksamheten, sida vid sida med cheferna. Och det är ju det som är HR:s kärnkompetens. Men är man van att jobba reaktivt är det ett stort kliv att bli proaktiv, och det förändras inte av sig självt. Beteendeförändringar tar tid, även om omvärlden rusar framåt, konstaterade Siri.
Erik Lignell höll med och lyfte en oro:
– I många organisationer sker en centralisering av HR-funktionen som riskerar att göra det svårare, inte lättare, att vara en del av affären. För att verkligen förstå vad det är som får båten att gå snabbare, måste man vara där med cheferna och nära affären. Vad är det som skapar värde för organisationen och var kommer vi på HR in där?
Hastighet, AI och beteendeförändring – tre nyckelutmaningar
Tommie Cau, som veckan innan hade besökt konferensen SIME för att ta pulsen på ny teknologi, gav panelen ett utifrånperspektiv. Hans råd: gå på andra konferenser än HR-konferenser. Den stora bilden är avgörande.
Han pekade ut tre saker som blir kritiska framöver:
- Hastighet och anpassningsförmåga – organisationer måste bli bättre på att agera snabbt i en föränderlig miljö.
- AI-resan – hela organisationens resa, inte bara IT:s. Det praktiska arbetet med att dela upp ansvar mellan människa och maskin.
- Beteendeförändring och förändringsledning – milt uttryckt “en gigantisk möjlighet framöver”.
Siri var inne på samma spår när det gäller AI: börja med strukturen, se till att dokument och processer är på plats, och sedan är det bara att slå på AI. Det tråkiga kan effektiviseras bort.
Erik adderade ett viktigt perspektiv: det handlar inte om att en viss roll “kan försvinna för att Claude kan göra det.” Det handlar om att hela organisationen behöver jobba på ett nytt sätt – och frågan är vad man gör med den tid man frigör.
Varför upplever många ledare ledarskap som så svårt idag?
En av panelens mest ärliga diskussioner handlade om ledarskap under press. Siri lyfte hur mycket som drivs av systemförändringar, och hur ledningsgrupper ibland saknar förmågan att prioritera på grund av interna dynamiker. Hon påminde om pandemins tidiga fas, när ledarskapet faktiskt fick ett lyft:
– Då stod ledarna stod för hopp. De tog beslut, vågade ändra sig, öppnade sig. ‘Vi ställer inte in – vi ställer om’ hette det och den riktningen uppskattade folk. Och det är något många saknar idag.
Tommie lyfte Ukraina som exempel, en “organisation” under extremt tryck som tvingats decentralisera helt – och lita på att folk längre ner i hierarkin fattar rätt beslut. Det är ett ledarskap vi behöver öva oss på.
Hur rustade är organisationer egentligen?
Tommie var tydlig: intellektuellt är man rustad. Ledare har läst samma rapporter och besökt samma event. Men det saknas praktisk prövning. Erik pekade på att den långa högkonjunkturen skapat en kultur av höga förväntningar på både arbetsgivaren och på ledarskapet. Nu när pendeln svängt tillbaka behöver arbetsgivare våga vara tydliga och sätta riktning.
Han gav sin egen arbetsgivare Kivra som exempel. Där har de tagit bort formella ledarskapsutbildningar till förmån för ett tydligt ramverk för vad som förväntas av chefer och klarar man inte det då ska man inte vara chef på Kivra. Erik menar på att ledarskap inte sitter i kurser – det sitter i kulturen i vardagen, i närvaron och i de frågor man ställer.
Kivra arbetar också med incidentbaserat lärande: varje misstag hanteras strukturerat – vad hände, varför, och hur förhindrar vi att det sker igen? Med ett öppet förhållningssätt skapas psykologisk trygghet och en kultur där folk vågar lyfta problem innan de blir stora.
Siri höll med om att enstaka formella ledarskapsutbildningar inte alltid är det bästa utan menar på att handledning i grupper och att små nöta kontinuerligt är att föredra.
Det råder ingen tvekan om att HR befinner sig vid ett vägskäl. Vägen bakåt, mot administration och regelefterlevnad, är kanske enklare att ta, särskilt när omvärlden är kaotisk. Men de organisationer som lyckas är de där HR tar plats i affären, bygger relationer på riktigt och leder förändring inifrån.
– Culture eats AI for breakfast, avslutade vår moderator Martin Sjögren med. En påminnelse om att tekniken aldrig är starkare än den kultur den verkar i!
Om du vill se hela panelsamtalet i efterhand, kika