Går det att eliminera incitamentskonflikter i pensionsrådgivning?
22.04.26
Av Niklas Englund, Head of Commercial på Lifeplan
Diskussionen om provisioner inom finansiell rådgivning har pågått länge. Redan inför implementeringen av Insurance Distribution Directive (IDD) 2018 drev Finansinspektionen frågan om ett provisionsförbud. Lagstiftaren lyssnade inte riktigt och valde istället en kompromiss i form av lagen om försäkringsdistribution (LFD). Åren har gått och nu undrar alla – hur gick det då? Inte särskilt bra, enligt Niklas Englund, Head of Commercial på Lifeplan.
Ett system som driver fel beteenden
Lifeplan analyserar, på uppdrag av svenska arbetsgivare, utfallet av rådgivning som finansieras via provision. I analysen framträder ett tydligt mönster: förmedlare som både distribuerar och förvaltar egna fonder har särskilda incitament som kan påverka rådgivningen.
På den svenska marknaden domineras denna modell av Söderberg & Partners och Max Matthiessen, som inte bara är två av de största aktörerna, utan också äger egna fondbolag. Enligt data från Morningstar förvaltar dessa aktörer tillsammans över 130 miljarder kronor i egna fonder.
Samtidigt visar våra analyser 2025 att:
- Genomsnittlig fondavgift i dessa fonder: 1,61%
- Motsvarande siffra för Lifeplans användare: 0,20%
I flera analyserade bolag hade över 60% av medarbetarna exponering mot dessa fonder. Det väcker naturligtvis frågan: är fondvalen alltid gjorda i kundens bästa intresse?
När incitament styr fondutbudet
Pensionsplaner som sätts upp via förmedlare innehåller ofta flera försäkringsbolag och ett brett fondutbud – både externa och egna fonder. Formellt finns valfrihet, men i praktiken finns också tydliga incitament och intressekonflikter. För att förstå det behöver man förstå hur ersättningsmodellen fungerar:
- Förmedlaren får en premiebaserad ersättning (ofta runt 6%)
- Ersättningen betalas av försäkringsbolaget
- Försäkringsbolaget får i sin tur ersättning från fondbolag, gäller såväl externa som förmedlarägda fondbolag
- Denna ersättning (så kallade kick-backs) är kopplad till fondavgifterna
Och det innebär att ju högre avgifter, desto större utrymme för ersättning i systemet.
Staffan Ström, pensionsekonom på Alecta intervjuas i beskriver det så här: ”Förmedlarna får incitament att styra kunderna mot produkter med höga avgifter, eftersom det skapar utrymme för försäkringsbolagen att betala ersättning till förmedlarledet. Det beror på att fondbolagen betalar en procentuell andel av förvaltningsavgiften till förmedlarbolagen som ersättning för distribution vilket innebär att intäkterna ökar i takt med att avgifterna blir högre”.
Detta betyder såklart inte att alla råd är dåliga. Men det betyder att systemet i sig riskerar att premiera dyrare alternativ. De flesta tycker nog att rådgivare ska kunna tjäna pengar, men få anser att det är rimligt att Söderberg & Partners och Max Matthiessen tjänar stora pengar på fonder som kan ifrågasättas utifrån en professionell och oberoende utvärdering.
Vad kostar det spararen i praktiken?
Skillnader i avgifter kan förefalla vara små – men får stora konsekvenser över tid. När det gäller fonder i pensionsplanerna så saknas i stort sett rabatter vilket betyder att fondavgifterna är klart högre än vad som är fallet i pensionsplaner inom kollektivavtalen där fonder upphandlas med rabatter. Annelie Östlund som granskat förmedlarna har i tidskriften Aktiespararen, januari 2026 kommenterat avgiftsskillnaden i försäkringsbolaget Futur; ”Kunder till förmedlarbolag som inte får rabatt betalar en totalavgift på 1,64% för Humle Småbolagsfond – 272% mer än en ITP-ansluten pensionssparare som betalar 0,44%. För indexfonden Danske Invest Index Europé Restricted Y är skillnaden ännu större; en ITP-ansluten pensionssparare betalar 0,19% med den ordinarie avgiften ligger på 0,75% – motsvarande 300% högre avgift”.
Över ett helt arbetsliv kan det handla om hundratusentals kronor – eller mer – i lägre pension.
”Det är bättre med inga råd alls än dåliga råd”…
…sa riksbankchef Erik Thedéen om rådgivning under tiden som generaldirektör på Finansinspektionen. Och vi instämmer, men vill också verkligen understryka: problemet är inte rådgivning i sig. Forskning visar att människor behöver rådgivning för att lyckas med placeringar. Ett vanligt investeringsmisstag är att spararen inte sprider riskerna på ett tillräckligt bra sätt, till exempel att man placerar för stor andel av kapitalet i svenska aktier och aktiefonder, s.k. home bias. Sannolikheten att lyckas själv är låg. Forskning visar att svenskar som fattar egna placeringsbeslut i genomsnitt förlorar 1,75 % i utebliven avkastning varje år*). För en 30-åring med pensionsålder 65 år innebär det 69% lägre pension om man jämför med en person som undvikit misstagen. Med andra ord, rådgivning är värdefullt – men bara när incitamenten är rätt och placeringsråden är framtagna med individens bästa i åtanke.
Oberoende rådgivning – vad innebär det?
Moa Langemark, konsumentskyddsekonom på Finansinspektionen redogör för tillsynsmyndighetens syn på rådgivning i . ”Det är oerhört viktigt att vara källkritisk när man träffar en rådgivare. Den som inte är oberoende är en säljare, även om personen kallar sig något annat”. Hon pekar på att konsumenterna inte förstår skillnaden mellan oberoende och bundna icke oberoende rådgivare. Rådgivare som undviker att kalla sig oberoende får ta emot provisioner och andra ersättningar från de bolag vars produkter förmedlas till kunderna. Det kan innebära att dyra och dåliga sparprodukter som fonder och försäkringar rekommenderas. Moa berättar också att Finansinspektionen har drivit frågan om ett totalt provisionsförbud, utan att lyckas. Hon framhåller att arbetsgivaren har ett stort ansvar i att säkerställa att det är sunda och bra aktörer som medarbetarna får möta i och med att de investeringsrekommendationer som ges får stor betydelse för den anställdes privatekonomi. Risken med höga provisioner är att kunden styrs mot dyra öԾԲar.
Varför lever modellen kvar?
Trots tydliga riktlinjer är det fortfarande relativt få aktörer som erbjuder rådgivning som uppfyller oberoende kravet i lagen om försäkringsdistriburion (LFD). När man ser hur dagens system är uppbyggt, med ersättningsstrukturer där flera aktörer får del av intäkterna, blir det också tydligare varför modellen kan upplevas som komplex och svår att överblicka. Det bidrar i sin tur till att förklara varför förmedlarfonder ofta finns kvar i försäkringsbolagens fondutbud.
Enda sättet att eliminera risken för intressekonflikter är att ta bort provision som en faktor för rådgivaren. Storbritannien valde en striktare hållning vid implementering av IDD än Sverige och införde ett förbud mot provision för rådgivare. Trots att det inte blev ett förbud i Sverige så är det bra att det framgår vilka krav som ska uppfyllas för att en rådgivare ska anses vara oberoende. Rådgivningen ska vara baserad på opartisk- och personlig analys samtidigt som det råder ett strikt förbud mot provisioner och kick-backs.
Vad kan ni som arbetsgivare göra?
äԲٱԲDzen är en av de största ekonomiska förmånerna en arbetsgivare erbjuder. Samtidigt är det ett område där komplexiteten är hög, kunskapsövertaget stort med konsekvenser som spararna ofta upptäcker när det är försent. Det innebär ett väldigt stort ansvar. Och därför behöver man också säkerställa att rådgivningen är transparent, incitamenten är sunda och att medarbetarna får verkligt värdeskapande stöd.
Så kan incitamentskonflikter faktiskt minskas
Att minska incitamentskonflikter handlar i grunden om att:
- inte låta försäkringsförmedlaren som ska lämna råd upphandla pensionsplan och fondutbud
- skapa transparens i ersättning
- sätta pensionsspararnas intressen först
Det finns idag flera modeller som möjliggör detta – exempelvis arvodesbaserad rådgivning eller licensbaserade öԾԲar.
Lagen är tydlig när det gäller att ersättning för oberoende rådgivning inte får komma från någon annan än kunden. Lifeplans rådgivningstjänst finansieras med licensavgift som arbetsgivaren betalar, men det finns även aktörer som erbjuder rådgivning mot arvode..

Vill ni säkerställa att era medarbetare får rådgivning som faktiskt ligger i deras bästa intresse? Ta ett första steg genom att se över er nuvarande rådgivningsmodell – och vilka incitament den bygger på.
(*) Källa; Calvet Laurent John Cambell and Paolo Sodini. “Down or Out Assessing the Welfare Costs of Household Investments Mistakes. “Journal of Political Economy 115 (October 2007) 707–74 )